Evelinalinnéa

HEEJ jag ska bara berätta om lucia som vi firade i skolan det var ingen höjdare men det  var endå bra. Det hände bara några saker vi stod och sjöng helt plötsligt svimmade en och alla vart helt klart liv rädda så lucian /emelie  trodde att hon som svimmade att hon dog men så var det ju inte. Det var as äkligt så det var säkert kanske 5 st som  gick i från lucia tåget  så det vart inte många kvar så jag hoppas att det inte blir lika dant nästa år.

långt va jag saknar mitt hår!!!

heej på er alla fans eller kanske inte fans men en då!!:)Idag har jag gjort ett fint peppar kaks hus men är inte riktigt klar en ska  lägga på lite lacyr eller vad det nu heter lite kladdigt men det var jätte varmt men mamma hjälpte ju till så det gick ganska bra en då men det fattas lite snö och lite (lacyr)

den här stjärnan har jag i mitt fönster nu  och så har jag den här också......

den här har jag också i mitt fönster !


det här är min syrras tomte landskap vint va?  hej då alla !!

min favo i idol till hon åkte ut men jag har träffat henne på riktigt det var as kuul!


här är hon igen!<3

här kommer 2 an på min lista och på idol  älskar din unika röst( jag vet fler som gör)


igen<3


jag tycker den här bilden är jätte bra!

här är vinnaren hon var jätte bra men hon hade en så vanlig röst så amandas röst var bättre.heej då alla fans:)

Heej nu har det gott fort för mantorps stjärnan eller man kanse inte ska säja mantorps stjärnan för hon  bor ju i Önsköldsvik nu men kommer till baka hit hösten 2008 då hon börjar 7:an pricis som jag . Jag pratar om sveriges nya CAROLA allså Rebecca Gustavsson som nu har varit med i många program tex bobster sv och rix morgon zoo som är en av mina favoriter. Hon har dessutom varit med i rätt låt vinner 25.000 i Borås. Rebecca gick i samma klass som mig från lekis till 5:an. men nu ska ni få en bild på hennedet är hon !!

heej nu var det ett tag sedan sist jag har varit riktigt dålig på att skriva på ett tag jag har haft mycket med skolan mm.


I dag har jag klippt mig det vart kort hon klippte 5 cm det tycker jag var mycket...det är inte så här långt längre men här var det slitet så hällre kort en fult slitet hår /(bläää)/.Men vad har jag gjort mer jag har varit med mina vänner Emma och emelie m-j och jennifer vi hade kul men sedan skulle jag hem och äta tacos men vi vart bjudna på pitzza man kan ju inte orka med allt riktigt .....men stora kramar och pussar till er alla!!heej då!!

äpplen är goda  kommer mer snart

heej i dag var det kaos i slutet på dan kommer med mera snart

NU VILL JAG BARA ATT NI SKA LÄSA DET HÄR FÖR NÄR JAG LÄSTE DET ÄR VAR JAG TÅRÖGD....

Tsunamin i Thailand

Annandag Jul 2004   Dagen började som alla andra dagar i Thailand - helt underbart. Vi visste att vi hade en frukost utan dess like att vänta och en mysig dag på en ö som vi varit på ett par dagar innan. Vi hade bestämt med våra kompisar att mötas på Hong Island eller Koh Hong som thailändarna säger. Ön är ett naturreservat, vilket innebär att ingen bor på ön förutom skogsvaktarna. Det finns två byggnader på ön. Snorkla får man bara göra när vattnet står högt och när det inte finns någon risk att förstöra korallerna.

Klockan 9.30 hämtade en longtailbåt upp oss från vår strand där vårt hotell ligger. Vi anlitade samma båt som vi hade gjort när vi tidigare åkt till Railey beach. Även då skulle vi hälsa på våra vänner, familjen Hägglund. Vi satte oss i båten och åkte iväg. Vi längtade. Detta var just en av dessa paradisöar som finns i området som är vykortsköna. När vi närmade oss ön så ville vår båtkille köra oss till öns lagun eftersom det var tidvatten. Normalt kan man inte åka in i lagunen när det är ebb men nu stod vattnet högt. Det blev ett snabbt besök eftersom vi ville till stranden och njuta. Strax efter klockan 10 körde vi in i viken där alla longtailbåtar ankrade. Stranden består av två delar. I mitten var det en stor klippa, nästan som ett berg.   Familjen Hägglund var redan där men de hade ännu inte valt plats. Vi gick bort till den del av stranden där inga båtar låg. Tidvattnet var högt så det fanns endast en smal strandremsa att vara på. Vi lade ut våra saker upp mot skogsbrynet. Det vi gjorde allra först var att snorkla och mata fiskarna. Vi hade fått en stor kasse med gammalt bröd från hotellet. Fiskarna älskar bröd. De äter direkt från händerna. Det var fiskar i alla regnbågens färger. Efter ett tag gick jag upp från vattnet tillsammans med Fredrika och hennes kompis. Jag skulle också ut och snorkla och såg att jag var tvungen att skynda mig eftersom tidvattnet såg ut att gå tillbaka snabbt. Ovanligt snabbt tyckte jag.   Tidsbegreppen är diffusa men när jag stod där och tittade ut mot havet såg jag på den högra stranden en enorm våg. Uppskattningsvis cirka 10-15 meter hög. Mycket, mycket hög tyckte jag i alla fall. Högst upp på toppen var en båt. Mycket underligt med vågen, det fanns ju inga så stora båtar som kunde göra en sådan våg, tänkte jag. Samtidigt ser jag många människor springa i panik från vågen. Spring, ropade jag till barnen. Fredrika och Anna Hägglund sprang upp mot skogen. Anna snubblade. Jag funderade en tusendels sekund på om jag skulle ta med mig vår väska. Men bestämde att inte göra det. Det kändes helt plötsligt mycket oviktigt. Jag vet inte om Matilda och Erik som var i vattnet hörde mig. Jag hoppas att de gjorde det!   När jag hade nått skogsbrynet tog vågen tag i mig och slet mig in i skogen. Allt gick på en sekund. Säkert mindre. Jag var under vattnet. Hur länge vet jag inte. Jag kände att jag slogs mot träd fram och tillbaka. Det gjorde inte ont men allt kändes overkligt. Jag tänkte inte så mycket men när jag kände att något slog mig i ansiktet och hörde ljudet av något ben som fick en smäll tänkte jag att nu gör jag inget motstånd. Nu var det bara att åka med för mitt liv var ändå slut. Föresten kunde jag inte göra motstånd. Jag kommer ihåg att jag kände någon gren som jag försökte hålla i, men den slets ur mina händer. Jag kommer inte ihåg att jag behövde ha luft. Jag fick heller inga kallsupar. Underligt.   Vågen drog sig tillbaka och jag kommer över vattnet. En underlig stämning rådde. Jag såg ingen. Jag stod i gyttja. Jag kommer inte ihåg några detaljer utan att allt såg ödelagt ut. Var är min familj var det första jag tänkte. Samtidigt var jag livrädd för att en ny våg skulle komma. Jag visste ju inte vad som hade hänt. Jag hade dragits med minst 50-100 meter, vet inte säkert för jag åkte ju med vågen tillbaka också. Vissa säger att det var minst 200-300 meter. Jag kom upp mellan de två husen som fanns på ön.   Jag började ropa och springa runt. Tankarna hinner rusa igenom huvudet. Tänk om, tänk om. Då såg jag Fredrika gråtandes cirka 20 meter från mig. Jag sprang fram till henne. Allt var gyttja och saker låg och flöt. Fredrika sa - vi kommer att dö mamma, vi kommer att dö. Jag sa att jag inte visste. Samtidig var jag oerhört lättad över att jag hittade Fredrika. Nu skulle vi hitta Matilda och Fredrik. När vi springer runt och ropar så stöter vi på skadade människor överallt. När de tittade på mig så såg de förskräckta ut. Jag kände då att något var svullet ovanför ögat. Jag kände med handen försiktigt och kände då en bula stor som en pingisboll med en massa blod. Men jag grät och sa I'm happy we are alive!   Gunilla Hägglund såg oss och ropade att Matilda var i det första huset. Jag grät ännu mera. Jag springer in i huset tillsammans med Fredrika och ser min älskade dotter Matilda stå där alldeles naken. Hon försöker skyla sig. Hon gråter och säger bara, mamma. Helt plötsligt såg hon mycket liten ut. Hennes bikini hade slitits av i vågen. Hon besväras just då endast över att stå naken. Hon och Erik hade varit ute i vattnet. Hon sa att hon hade ont i foten. Hon hade brutit den fick vi reda på senare.   Inne i huset var också hela familjen Hägglund. Skadade men lyckliga över att vi levde. Gunilla sa att hon skulle leta efter Fredrik. Ordentlig som jag är så gick vi in på toaletten för att skölja av oss all skit som vi hade på oss. Det var kaos och skadade människor både låg och stod. Utan kläder och med kläder. Stämningen kändes som panik. Ingen visste vad som hade hänt och ingen visste vad som skulle kunna hända. Jag hade aldrig hört talas om stora vågor i Thailand.   Då ropade någon - det var Fredrik. Han kom in i huset. Han var full med blod och hade fruktansvärt ont på höger sida. Ena örat såg ut att delvis vara avslitet, på ryggen fanns en stor buckla. Rivsår överallt. Snyggare hade jag sett honom. Tyvärr kunde vi inte krama om varandra på grund av våra skador. När han sprang från vågen såg han att han hade flera båtar över sig som vågen tog med sig. Sedan mindes han inget mera. Men vi tror att han fick en båt på sig. Och då vet vi alla hur illa det hade kunnat gå.   Jag kände att förutom skärsår och skrubbsår att det värkte i vänster hand och höger fot. Smärtan kommer inte direkt utan allt eftersom hittade vi nya skador på varandra. Jag lägger mig på ett bord eftersom jag känner att jag håller på att svimma.   Just då ropar någon att en till våg kommer. Alla springer runt i panik. Jag och barnen springer in i det andra huset som ligger lite längre in på ön. Tillsammans med en tjej ställer vi oss på en toalett och säger till varandra - här måste det vara säkert. Då ropar Fredrik till oss att vi måste springa längre in på ön. Gunilla tar Matilda på ryggen och vi springer som om vi inte har några skador. Så långt in på ön och så långt och högt upp från stranden som vi kan. Vi kommer till berget där vi inte kan gå längre, men lite längre bort ser vi att det är säkert en meter högre - dit går vi. Husen på ön var byggda stabilt med cement. Det var bara lindrigare skador på dessa. Tack och lov, om inte så hade även dessa dragits med och skadat människor ytterligare. Men vi beslutade oss för att inte tänka på OM. För OM hade inte skett utan vi levde. Hong Island var en bra ö tyckte vi.   Vi sitter där tidlöst och får reda på av en skogsvaktare med walkietalkie att ytterligare en våg ska komma. Men vi kan inte komma längre bort från vattnet än vi befinner oss. Några sa att om vi gick bort till lagunen, som låg på andra sidan ön, skulle det vara allra säkrast. Men ingen av oss var i det skick så att vi kunde gå dit. Matilda får en flyttväst. Det kanske kan skydda lite tänkte vi. Panikkänslorna försökte jag hålla borta. Jag tänkte att kom det en våg till så skulle vi antagligen krossas mot berget, men då fick det ske. Jag hade inga krafter kvar. Jag försökte undvika negativa tankar. Runt omkring oss låg skadade människor. De skrek av smärta. I skogen ropade folk efter anhöriga. Vid oss låg en mamma som var mycket skadad. Hennes man och två barn var också där. Hon frågade oss hela tiden om vi hade sett hennes tredje barn, en 18 månaders baby. Det visade sig senare att babyn var död.   Jag känner att folk är chockade och apatiska. Även jag. Allt var overkligt. Vi väntade bara på andra vågen som kanske kunde nå oss. Vågen kom inte när de sa att den skulle komma. I alla fall inte till oss. Vi kunde pusta ut för den gången. Vi hörde helikoptrar över oss och barnen frågade oss hela tiden om vi var på en säker plats. Vi intygade att det var det. Fredrika var i chocktillstånd och vägrade att titta på mig. Vi fick inte ta i henne och hon ville inte prata. Allt vi ville var att hålla om henne, men vi fick inte det. Matilda satt apatisk och kräktes ett par gånger.   De oskadda lyckades hitta vatten och andra saker att dricka. Vi ransonerade för vi visste ju inte hur lång tid vi var tvungna att stanna på ön. Alla fick ta en mun vätska var. Efter en stund kommer vår båtkille - oskadd tack och lov. Han blev överlycklig när han såg oss. Han sa att han skulle ta hand om oss. Vi frågade hur det hade gått med hans båt. Kaputt, sa han. Vi sa att vi var ledsna. Hans företag och inkomst källa hade försvunnit. Han brydde sig inte. Det enda viktiga för honom var att vi levde. Så här fantastiska är thailändare.   Till slut kommer skogsvaktaren och säger att nu är det lugnt. Vi kan gå ner till stranden där vi ska bli evakuerade. Vi började gå. Jag ville hela tiden hålla koll på var min familj var. En kille som var helt oskadd bar på Matilda. De kom lite före oss. När vi hade gått en stund i skogen så ropade folk - en ny våg kommer. Alla rusade tillbaka in i skogen. Paniken var återigen över oss. Jag tänkte på Matilda som jag inte såg. Hon fick inte komma i vågen om inte vi gjorde det.   Återigen samlades vi på samma plats. De riktigt skadade låg kvar. De kunde ju inte röra sig. Min man tar upp kameran som fantastiskt nog hade klarat sig. Vi hade köpt en vattentät väska där vi hade lagt den. Fredrik hade hängt upp väskan i ett träd. Och när han var och letade efter oss såg han den hängandes där. Jag tyckte att det var lite makabert att ta kort och blev arg på honom. Nu så här i efterhand så är jag glad över korten. Annars hade jag inte trott på att vi hade varit där.   Tiden går och vi börjar fundera över om vi kommer att behöva vara kvar på ön över natten. Hela tiden hör vi att en ny våg ska komma. Vi försöker intala oss att om det nu kommer en våg till bör den inte vara lika stor som den första. Då får vi reda på att det har varit jordbävning vid Sumatra. Och börjar inse att vi inte är de enda drabbade. Så här i efterhand tror jag att vi var bland de lindrigast drabbade. Av 100 personer på ön så förlorade "bara" en handfull livet. Vissa direkt, andra på grund av skador. Detta var vad vi trodde, men enligt thailändarna i Ao Nang så hade en tredjedel av alla på ön strukit med. Och nu när jag tänker efter inser jag att jag såg flera döda människor. Det förträngde jag länge.   Vissa öar runt oss var så platta att vågen bara hade dragit över hela ön. Vi hade planerat att åka till Chicken Island, men det gjorde vi inte för att familjen Hägglund hade varit där och inte tyckt att den var så bra. På Chicken Island dog ungefär hälften av alla.   När vi satt där reflekterade jag över att jag inte såg några djur. Vi satt ju trots allt i djungeln. Inte ens en lite mygga såg jag. Bara lite flugor som sög blod ur såren. I efterhand har jag hört att folk som klarat sig från vågen på Phi Phi Island har dött av ormbett.   Nu är klockan fyra. Inte för att vi själva kunde se tiden, vågen hade slitit av oss våra klockor från armen. Ett par gånger innan hade vår båtkille kommit och sagt att vi hade en speedboat som kunde evakuera oss, men rädslan för en ny våg var så stor att vi inte vågade. Nu kommer skogsvaktaren igen och säger att vi kan åka. Jag vägrar, min tanke var att jag kunde sitta där hur länge som helst om så hela livet bara vi inte fick ytterligare en våg på oss. Fredrik tyckte i alla fall att nu var det dags. Vi måste kunna lita på dem. De mest skadade gick först. De som var så skadade att de inte kunde gå blev burna i kanoter. Det hade varit många ute med kanot på havet. De oskadda hade samlat på sig några kanoter för just de svårast skadade.   Med rädsla i stegen gick vi ner mot stranden. Förödelsen var total. Det går inte att beskriva. Jag tittade inte så mycket utan försökte komma ner till stranden så fort som möjligt för att få åka iväg. Den underbara stranden fanns inte längre. Longtailbåtar låg som ved i skogen. Motorerna var uppkastade långt in i skogen. Vattnet var fullt med bråte. Trasiga speedbåtar låg upp och ner i vattnet. Jag ville inte titta eftersom jag inte ville se några döda människor. Så stor på jorden kan jag inte påstå att jag kände mig.   Det låg speedbåtar lite längre ut på sjön som var där för att plocka upp oss. Men först så letade vår båtkille upp en övergiven kanot, som han skulle ta oss ut på till de större båtarna. När Fredrik skulle på kanoten sist, med stor möda höll kanoten på att kantra. Jag skriker i förtvivlan och kände mig mycket känslig. Även familjen Hägglund kom med på samma speedbåt. Det kändes tryggt.   Kvar på stranden står vår båtkille, nu hade han räddat oss, vilket var det enda han tänkte på. Jag kommer ihåg att jag ville att allt skulle gå snabbt. Jag tänkte fort fort, fort. Väl på båten tänkte jag att båten skulle köra så fort den kunde. När båten skulle ta fart så vinkade en röd flagga från en annan båt som ville ha vår uppmärksamhet. Vår båt saktade in och kaptenerna pratade med varandra. Det kommer en till våg var det enda jag tänkte på. Det kan tyckas lite tjatigt men så kändes det hela tiden. Sedan satte båten fart igen. Fort, fort över vattnet, cirka 15 minuter, till fastlandet.   När vi kom fram till fastlandet fanns ambulanser och andra bilar som körde oss till sjukhuset. Vi mötte hotellpersonal på stranden som prickade av oss. Och skrev "no missing".   Väl vid sjukhuset var det uppståndelse naturligtvis. Folk som var nyfikna, folk som väntade på anhöriga. Jag vill inte berätta om allt som vi såg på sjukhuset. Jag försökte undvika att titta och jag sa till barnen att inte titta. Det räcker med ljuden som vi hörde, vi behöver inte även ha dessa bilder framför våra ögon i framtiden.   Sjukhuset gjorde sitt bästa. Men det var ingen prioritering utan alla togs allt eftersom. När vi hade röntgats togs vi till en sjuksal. Där låg alla olika skador. Man opererade utan bedövning. Om man kunde blunda med öronen hade vi gjort det. Vid midnatt fick jag och barnen åka hem efter att ha blivit omplåstrade och Matilda gipsad. Fredrik var tvungen att ligga kvar ytterligare på grund av revbenen. De misstänkte även inre skador. Men tack och lov var det inga.   Det hade varit en dag där vi kom undan med livet i behåll. Ingen hunger hade jag känt, inget toalettbesök hade jag behövt göra. Kroppen hade ställts in på överlevnad utan smärtor. Och det hade vi klarat.   Fast visst tyckte jag att jag hörde vågor både på sjukhuset och på hotellet efteråt.   Summa summarum: Man tänker inte så mycket när detta händer. Ett par känslor bara. Överlevnadsinstinkten sätts ändå in. Inga smärtor känns. Bara tomhet. Vi förstår fortfarande inte hur det kommer sig att vi överlevde. Det är ett mirakel. Hade vi dött så kan jag nog säga att vi hade gjort det utan smärtor.   Hong Island är en mycket bra ö. Vi överlevde tack vare turen naturligtvis, men också för att ön runt omkring hade djupt vatten. Vågen blev då inte lika kraftfull som i Khao Lak där det var långgrunt. Stranden låg också lite skyddad tack vara bergen. Vi tror att vågen inte kom riktigt rakt framifrån. Ön hade ingen bebyggelse som hade kunnat skada oss värre än båtarna och skogen. Men vi är naturligtvis ödmjuka inför naturens krafter.   Nu tänker vi inte på oss själva utan bara på dem som är ännu mer drabbade. Vi tänker på Thailand som är ett fantastiskt vackert land med underbara människor. Oerhört hjälpsamma, generösa och tänker bara på att andra ska må bra. Kunde vi i Sverige bara tänka så till hälften så... Vi vill gärna tillbaka till Thailand för att på så sätt hjälpa dem. Men när vet vi inte just nu. En jordbävning har inte drabbat Thailand på 456 år såg jag på BBC eller CNN.   Vi har också insett att vi har en stor vänkrets som bryr sig och gärna hjälper till.   Anna-Karin Larson

ja det började med att jag träffade söta anna och ida  och vi skrattade och hade kul och sedan var det dax att rida  vi  var lite spända men det gick otroligt bra facktist jag fick gallopp i  höger varv helt otroligt jag som haft så kempigt med det men det gick ju hur bra som hällst  vi hade drisyr det var vell inte det roligaste men vi fick rida i vårat nya stall helt otroligt ....nu  vill jag bara ge anna 200 kramar bara för du är en helt underbar kompis vill ses oftare  hoppas att är bra med dig till vi ses på lördag  puss och kram!!

heej alla !!!! i dag har jag varit på elevråds utbildning i gen  det var kul allså jätte kul vi gick i genom massor med punkter och man tänker inte på så ofta att dom i andra länder inte har det så lätt tex med mat,skola mm.DET VAR ochså kompis stödjare (friends, kis som det ochså kan kallas  ) och så var det ochså mat och miljö så vi var ganska många  för det var från vifolka f-6 och vestraharg f-6 så typ 50 st . vi ficj  pitzza och cola  och maka och festis.och sedan åkte vi hem allså vi gjorde mycket mer men jag kan ju inte berätta allt heej då alla  söta brudar och fula killlar

DET ÄR NÅGRA SOM HAR FRÅGAT MIG HUR MAN GÖR EN BLOGG !! SÅ NU SKA NI FÅ VETA BÅDE TUNNA OCH FETA LIKSOM HASSE OCH GRETA /////HIHIH JA MAN BÖRJAR MED ATT GÅ IN PÅ WWW.BLOGG.SE OCH DÄR KOMMER DET UPP OM MAN VILL GRA EN NY BLOGG SÅ DÄR TRYCKER MAN OCH SEDAN SKRIVER MAN IN LITE OCH SEN ÄR DET KLART OCH SEDAN VARJE GÅNG NI SKA ÄNDRA NÅTT ELLER GÖRA ETT NYTT INLÄGG GÅR NI IN PÅ WWW.BLOGG.SE  OCH LOGGAR IN OCH DÄR KOMMER DET UPP OM MAN VILL HA NYTT INLÄGG MM/ HEEJ DÅ PUSS OCH KRAM..

JA I LÖRDAGS RED  JAG MIN SISTA GÅNG PÅ TRAVET LITE VISSET MEN DET NYA KOMMER NOG BLI BETTRE FÖR DET ÄR  MYCKET FINARE .DET GAMLA STALLET KOMMER DOM RIVA OCH  BYGGA UPP ETT NYTT STALL  FÖR BARA KÖR LEKSJONER  SNAKA OM ATT MAN ÄR ARG (SNYFT SNYFT).MEN SOM SAGT DET NYA STALLET KOMMER NOG BLI BETTRE ......MEN SEDAN KOMMER DEN TRAGISKA SAKEN ANNA KANSKE SKA SLUTA (HJJJÄÄÄLLLPP) HON SA ATT HON SKA KOLLA HUR DET BLIR I DET NYA STALLET OM HON TYCKER ATT HON FÅR EN BRA HÄST MM KOMMER HON ATTT FORTSÄTTA RIDA  DET SER GANSKA LJUST UT FAKTIST FÖR AGNETA  SA ATT HON KANSKE SKA KÖPA IN EN C PONNY TILL ANNA DET BLIR INTRE SANT.........

SONY ERIKSSON K700IDEN VAR MIN FÖRSTA OCH DEN FICK JAG NÄR JAG GICK I 3:AN GANSKA BRA MEN I SLUTET BÖRJADE TANJENTERNA HACKA  OC JAG FICK MIN ANDRA MOBIL HADE DEN ÄNDA TILL JAG GICK I 5:AN


DET ÄR DEN JAG HAR NU DEN ÄR JÄTTE  BRA  FINNS OCH SÅ I ROSA OCH I GULDJAG TYCKER MOBILEN ÄR BRA  MEN EFTER ETT TAG TRÖTTNAR ALLA PÅ SIN MOBIL DET JAG MENAR ÄR  ATT JAG INTE HAR GJOT DET MEN DET KOMMER NOG




MINA KOMPISAR HAR DÅ BÖRJAR VI MED EMELIE HON HAR EN  SÅDAN DEN ÄR MYCKET SNYGG TYCKER JAG DEN ÄR ENKEL ATT LÄRA SIGEMMA DÅ HON HAR EN SON HÄRJAG TYCKER DEN ÄR SÅ SNYGG VILL HA EN SON MIN ANDRA KOMPIS ANNA HAR INGEN MEN KOMMER ATT FÅ SNART



MINA FÖRELDRAR HAR ELLER JAG VISAR BARA PAPPAS DET ÄR DEN HÄR...SÅ NU FÅR DET RÄKA FÖR DEN HÄR GÅNGEN HEEJ DÅ

heej i dag har jag varit och kollat på handboll 94/95 har spelat handboll i 3 år men sedan tyckte jag att jag inte var bra så jag slutade. och nu vill jag börja i gen så jag var och kollade så nästa onsdag ska jag träna längtar as mycket .men det kommer nog bli tufft och jobbigt det ser jag inte fram i mot så mycket för jag  har så där bra kondis orkar ju springa läng men det känns som jag tappar andan. handboll äger .....kan inte spela handboll på lördagar för jag rider då så det är ju synd.               

snygg bild!

 dom är lite yngre här!

 snygga kläder!


 älskar den här bilden!


 ingen komentar


 så hilmla söta dom är!


 snygg stil!

 snygg bild


 snygga i ramp ljuset



såååå söta







fakta om olsen twins kommer snart!! och så klar tt mer bilder

i dag har jag gott i skolan  det var tråkigt  vi skulle ha idrott men så blev det inte  för en viss karin bestämdei dag för våran gympa för mats var sjuk då sa hon att vi skulle gå ett varv i spåret  och sedan hade vi rast  (UUUTTEE)  och då när min kompis och jag var klara med spåret  då så skullee vi kolla på fotbolls turnering (INNNNEE) i gympa salen  och sedan när vi kom till baka i rätt tid när vi skulle sluta då sa karin -ni skulle vara ute ...OSV HON VART SKIT ARG FAN VAD JAG VAR ARG DÅ JAG BARA SKAKADE 

ja det började med att jag skulle rida det var kul vi hppade (högt) det gick  bra i alla fall jag hade min söta häst DOMPAN han är så söt 1.67 i mankhöjd.
jag fick ju ochså träffa mina underbara vänner ANNA,ELVIRA tack för att ni finns det är skit kul att rida ihop med dig anna  önskar bara att du inte slutar fall du gör det  så gör jag det med ...............sedan åkte jag hem och jag badade det var så jätte skönt att jag kunde ha legat där hela dagen . sedan åt vi lunch .. sen plockade vi ner studds mattan det var vell inte så kul men man vill inte att den ska gå sönder ..... det har verkligen blivit höst fort nu när alla blden har losnat på träden NÄSTAN

sedan fiksade vi poolen det var inte heller kul att ta bort den men man måste ju .och sedan var det daxs att gå in vi åt och kollade på svensson,svensson och babben,co det var bra men lustigt att ingen klarade att få medaljen sedan kollade jag på brottskod försvunnen det var bra att hon levde när dom hittade henne..sedan var jag så trött att jag gick och la mig men då såg jag att jag hade en fästing det var inte kul då fick jag springa ner och seja till pappa att han skulle ta bort den  det var rött så jag la på alsålsprit (vet inte hur det stavas ) och sedan somnade jag ....

ja nu är jag vaken ! jag har sovit helt underbart till nu 08.40 för pappa kom upp och vekte mig för jag ska till stallet och rida vid 09.30 så det var bara att upp och hoppa nu ska jag äta frukost det blir gottt  tror jag ...  .....lägger in en bild på  olsen twins